Pop

Eric Saade

Lisebergshallen onsdag

Publik: 2 800

Bäst: Publikreaktionerna när hitsen kom, då slog det gnistor.

Sämst: Saades patetiska tal; när alla andra är dumma är publiken åtminstone fantastisk.

För snart ett år sedan drog Eric Saade upp Sverige ur schlagerträsket genom en hedrande tredjeplats i Eurovision song contest.

Några veckor senare stod han en ljummen kväll inför 15 000 på Liseberg för att visa att han var större än sina hits.

Det gick sådär. Den mycket unga unga publiken med föräldrar hade kommit dit för att höra låtarna som gjort Saade känd, inte för att ta del av hans Jackson-ambitioner.

Problemet kvarstår nu när Saade är mitt upp i "sin första egna inomhusturné".

Han vill mycket och han kan mycket – men han får fortfarande finna sig i att bäras fram av en publik som i ena stunden är beredd att göra allt som han vill, men som i nästa stund inte har en aning om varför han vill det. Vi går helt enkelt från kollektiv handklapp där alla ska känna att de är med, till en scen där Saade hånglar med en av dansarna som sedan sätter sig gränsle över honom; som för att visa att han är så så vuxen som han är (21).

Att vara med om en Saade-konsert är helt enkelt en märklig upplevelse. Som en sorts skolavslutning med dagisbarn till högstadielever. I en änden av hallen lallar det omkring telningar i hörselskydd, i den andra trånar tonårstjejer efter mer.

Förutom att det skriks och tjuts så fort Saade knäpper med fingrarna så händer det publikt kollektivt ingenting förrän i den 43:e minuten då Manboy sätter rejäl fart på tillställningen. Därefter – fram till det blixtrande, igenkännande extranumren – känns showen långa stunden stendöd för stora delar av publiken, hur mycket Eric Saade, dansarna och bandet än sliter.

För jobbar, det gör de, ett svettigt dagsverke där koreografin sitter som en smäck och där Eric Saade stundtals sjunger hyggligt. Problemet i den delen är att låtarna är för tunna, för lika och för slätstrukna, i väntan på hitsen.

Eric Saade kallar sin turne för Pop Explosion.

Men mer än en puff blir det aldrig.